Min hjärna = Min fiende

Fy vad jag avskyr dom här nätterna. Jag klarar inte av dom. Sömnlösheten är ett faktum och tankarna springer iväg. Man försöker slå bort dom men det går inte. Så fort man försöker slappna av och sova så får dom fritt spelrum och öppnar nya mörka vrår och hörn som måste utforskas. Allt är så rörigt! Varför kan inte livet bara vara enkelt? En väldigt speciell och värdefull människa sa till mig för ett tag sen att det känns som om man är med i en dålig film och alla har ett manus förutom jag själv. Du anar inte hur rätt du hade...

Lördagen var märklig. Den började bra och slutade med kaos, tårar och panik.




Kvällens/nattens låt: Eskobar - Good day for dying